Min hjärna läcker vatten
Ligger inlagd på mandoklinikens heldyngsvård och kämpar för ett friskare liv emot den förbannade anorexia demonen som tagit över mitt liv totalt. Därav inget fotande eller skrivande, Har varken ork, vilja eller tid till det och mina tankar känns just nu alldeles för destruktiva för att ens få yttras utanför klinikens väggar.
En text som jag skrivit med egna ord, som skulle kunna få mina nära & kära att kanske få en liten förståelse & inblick på min sjukdom ur en annan synvinkel, hur en del av min sjukdom kan beskrivas med andra ord:
Jag är instängd i min egna kropp, min hjärna läcker in vatten som ett sjunkande skepp med hål i skrovet.
Det känns ungefär som när man är under vattnet fast man är där föralltid, om man har stängda ögon känns det som att man är i sin egna lilla värld, sina egna regler, ett skyddande hölje likt en luftbubbla som långsamt flytter i vattnet , och det är sååå skönt där under..ett tag åtminstone.
Tills man måste upp till ytan för att andas, annars så dör man ju av syrebrist. När man är där under vattnet och öppnar sina ögon ser man allt ovanför som suddiga konturer, man ser bara massa färger och skuggor, inga klara objekt. Det kan beskrivas ungefär som en oskarp bild man tagit från en kamera eller kort och enkelt hur det faktiskt ser ut när man öpnnar sina ögon under vattnet. Men efter ett tag stänger man sina ögon igen eftersom det svider ju såklart.
För att kunna ta sig upp ur vattnet måste man simma till ytan och resa upp huvudet ovanför, men hur? Ja man vet ju på vilket sätt man ska simma, det är väl "bara" att simma upp upp och ta upp huvudet ovanför ytan, då ser man allt det skarpa och klara som finnns ovanför havet, utan att det svider i ögonen.
För jag vet ju att världen där uppe är vacker, jag vet att (även om havet är fint & en stor vid skyddande kosmos) det är där jag hör hemma, som människa. Med ätstörningen är jag en skadad fisk, utan ätstörningen en fri människa.
Men HUR ska man kunna simma till ytan om man tappat sin förmåga :(
HUR ska man kunna ta sig till något som är så nära men ändå så långt bort om fenorna vikts av och gått sönder :(
HUR ska man kunna lämna en värld som skyddat en mot den riktiga världen där man är mer sårbar?
Först o främst måste man våga vara stark nog för att ta sig upp för att simma, man måste laga sina fenor, åtminstone lära sig att simma med skadade fenor ( relaterar till Gill & nemo i Hitta Nemo) och påbörja en en uppbyggnad av styrka & mod, för det kommer finnas ondskefulla undervattensströmmar som får en tvingas vända om och tillbaka till det trygga igen.
Men tills dess är det enda man kan göra att andas igenom ett litet lufthål, vilket är de enda som håller en levande, levande men ingenting annat.
Det är ungefär så min sjukdom skulle kunna beskrivas med andra formuleringar.
