Idag åt jag middag utanför kliniken för första gången på mer än ett halvår & det var mer än ett år sen som jag åt en maträtt som innehöll kolhydrater (Sista gången jag nämner det begreppet, får inte prata om kcal,kolhydrater,proteiner,fett osv).

Hur det känns? 

Det känns såklart extremt jobbigt eftersom jag är så himla ovan & min ätstörning säger att det är dåligt.

Det känns också konstigt, lixom helt fel att sitta och äta en middag på ett "vanligt" sätt typ som att jag gör något fel.

 

Jag kan dra en djup suck och en klump i magen har lättat lite, för nu har jag testat på hur det känns att äta middag hemma & vet vad jag har att jobba med framåt.

Det känns fortfarande sjukt jobbigt och nästan omöjligt, men jag har bestämt mig för att klara av det hur dåligt jag än mår och hur stark anorexian än håller fast om mig.

 

Att äta med vänner & på allmäna platser är nästa steg mot tillfrisknade men det är lååååååååååångt dit så det är inget jag behöver tänka på nu....

 

Men jag är stolt över att jag faktiskt klarade av det, hade jag aldrig klarar av/velat för bara 1 månad sen

Utan min behandlingen + mina kära föräldrar hade detta varit helt omöjligt! <3